Vårdbemanning leder till välfärdsöverskott

·
Av Henrik Bäckström, 17 Jun 2015

Igår kunde du höra mig diskutera vårdbemanning i SR:s Studio Ett (inslaget startar 18.55 in i programmet). Över hela landet fylls media med larmrapporter om bristen på sjuksköterskor, läkare, ja all slags vårdpersonal. Det råder ingen tvekan om de allvarliga problem den svenska vårdens kvalitet och ekonomi dras med. Orsaken anges ligga i anlitande av vårdpersonal från bemanningsföretag. För att förstå det felaktiga i dessa påståenden krävs en analys av ekonomiska och personella förutsättningar för kommuner och landsting, samt hur arbetsmarknaden negativt påverkas av en dominerande aktör – landsting och kommuner.

Den för några halsbrytande slutsatsen är att hyrpersonal i själva verket håller kostnaderna nere och förbättrar utförandet i den svenska vårdapparaten. Antalet arbetande inom vården, oberoende av arbetsgivare, utgör efterfrågan på arbetskraft i den svenska vården idag. Om inhyrning helt undviks behöver den inhyrda personalen anställas av landsting och kommuner. Dessa måste lyckas med rekryteringar till glesbygden, tillhandahålla specialister där de behövs, ha bemanning vid semestertider och framför allt övertala och övertyga bemanningspersonal att de arbetsvillkor och förutsättningarna de går till är i paritet med vad som efterfrågas av dagens yrkesmänniskor.

I vilket fall som helst kommer inte personalkostnaderna att sjunka eller kvaliteten att öka, vilket jag ska visa nedan i tre steg.

STEG 1: DIREKTA KOSTNADER

Den offentliga vårdens personella förutsättningar och utmaningar

  1. Den svenska vården i kommunal– och landstingsregi omsätter årligen 418 miljarder kr, varav 50 procent är kostnader för direktanställd personal.
  2. Av landstingens personal är cirka 20 000 av olika skäl helt frånvarande årligen.
  3. Underskottet av arbetskraft inom vården skapar stora uttag av övertid, stora arbetsmiljöproblem, hög sjukfrånvaro och annan frånvaro.
  4. Stora kvalitetsproblem uppstår i form av köer och bristfällig tillgänglighet, vilket gör det svårt nästintill omöjligt att möta de krav på leverans som vården har.
  5. Bristfällig tillämpning av upphandling gör vården svår att budgetera korrekt och dessutom onödigt dyr.

Kostnad för vårdleverans från bemanningsföretag

  1. Inhyrningskostnader för vård enligt inköpsstatistiken (undersökningsföretaget Double Check): 2 miljarder landsting, 1 miljard kommuner. Sammanlagt 3 miljarder.
  2. Inhyrning som andel av vårdens totalkostnad = 3/418 = 0,7 procent.
  3. Generellt ligger kostnaden per timme för en bemanningsanställd sjuksköterska på mellan 320 och 400 kronor, medan en kvalificerad övertidstimme för en landstingsanställd sjuksköterska kostar mellan 500 och 650 kronor.
  4. Motsvarande timkostnad för en bemanningsanställd läkare ligger på 600-900 kronor per timme, där en övertidstimme för en landstingsanställd läkare kostar mellan 822 och 1 096 kronor.

Kostnad vårdleverans kontra totalkostnad vård

STEG 2: INDIREKTA KOSTNADER

Hyrstopp ingen formel för plus i kassan

Om vi summerar kalkylen utgör i utgångsläget vårdbemanning 0.7 procent av vårdens totalkostnader. Men vårdkostnaderna skulle inte minska med denna 0.7-procentandel utifall ett hyrstopp skulle införas. Från denna andel måste man nämligen beakta effekter som rör konkret vårdleverans och därtill subtrahera ett antal kostnadsposter:

  1. Inhyrd vårdpersonal har högre produktivitet (antal timmar i direkt vårdarbete, antal patientbesök/dag) eftersom de fokuserar vårdinsatser.
  2. Den ökade vårdtillgänglighet som inhyrda läkare möjliggör leder till minskade kostnader då vårdinsatser kan inledas tidigare och i bästa fall hejda allvarligare förlopp. Hyrläkare beräknas göra 11 000 vårdinsatser/dag på vårdcentraler. (Läkarförbundets undersökning av primärvårdens bemanning, 2013).
  3. Minskade kostnader då de facto närvarande personal ger effektivare nyttjande av operationssalar, vårdcentraler och andra faciliteter.
  4. Minskade kostnader med effektivare nyttjande av vårdtid (en frånvarande narkossköterska innebär att hela resterande operationsteam står sysslolöst).
  5. Inhyrningskostnad kan inte jämföras rakt av med direktanställd personals lönekostnad, då inhyrningskostnaden inkluderar samtliga indirekta personalkostnader (sociala avgifter, försäkringar, bemanningsföretagets administrations-, rekryteringskostnader etc).

Sammantaget innebär en fullständig kalkyl att inhyrning, tvärtemot mångas tro, tillför ett positivt tillskott till svensk vård som vida övergår den direkta kostnaden. Vårdbemanning medför sålunda ett välfärdsöverskott.

Hur kan detta komma sig?

STEG 3: MARKNADSANALYS

Dominerande aktörer leder till välfärdsförluster

Till den ekonomiska kalkylen krävs nu en analys av hur arbetsmarknaden inom vården är arrangerad. En marknadssituation, som liksom vårdens, karaktäriseras av en starkt dominerande aktör uppfattas i såväl forskning som i politik som förödande för samhällsekonomisk effektivitet. Ineffektiviteten tar sig uttryck i att den dominerande aktören dikterar priser som skapar obalanser mellan efterfrågan och utbud, skapar köbildningar och har svaga incitament att öka kvalitet och tillgänglighet.

Kort sagt: ökade välfärdsförluster. Eller med andra ord: situationen i Vårdsverige.

Monopson – monopolets elakare släkting

De flesta är överens om monopolets skadeverkningar i termer av ökade välfärdsförluster i ekonomin inklusive arbetsmarknad. För att minska dylika välfärdsförluster finns den svenska konkurrenslagstiftningen och EU:s konkurrensregler att tillämpa. Dessa innehåller förbud mot två typer av konkurrensbegränsningar; förbud mot samarbete som begränsar konkurrensen och förbud att missbruka en dominerande ställning.

Motivet till denna skarpa samhällshållning mot dominerande aktörer med konkurrensbegränsande beteende är enligt Konkurrensverket:

”Alla vinner på fungerande konkurrens. Konsumenterna, företagen, konkurrenterna och samhället i stort. […] Med många företag på marknaden ökar utbudet av varor och tjänster. Företagen strävar efter att bli bättre och effektivare. Konsumenternas valmöjligheter ökar och förutsättningar skapar för lägre priser. Målet för den svenska konkurrenspolitiken är därför väl fungerande marknader och en effektiv konkurrens till nytta för konsumenterna.”

Så långt om monopolets skadeverkningar. En situation där vi alltså har en dominerande säljare.

Men vilka effekter kan vi förvänta oss om vi har den omvända situationen, det vill säga en marknad med en dominerande aktör, alltså monopson? Som landsting och kommuner gällande vård. Ja, faktiskt samma effekter. Starka välfärdsförluster.

Precis som professor Eskil Wadensjö konstaterar i en offentlig utredning:
”att inhyrningen trots allt leder till lägre totala lönekostnader genom att lönen för övriga anställda inte behöver höjas till en nivå som skulle ge balans på arbetsmarknaden (denna beskrivning kännetecknar fall där arbetsgivaren har monopsonmakt, dvs. inte tar lönenivån som given).

Så, nästa gång du läser om att bemanningsföretagen är problemet, så vet du att i sanningens namn är dessa företag tvärtom en del av lösningen. Vårdbemanning skapar tillgänglighet, levererar vård och innebär ett ekonomiskt välfärdsöverskott. Allt annat är ett förvrängande av siffror och sanning.