Det byråkratiska misslyckandet

·
Av Henrik Bäckström, 17 Sep 2013

geting

Foto: wolfpix

Vanligtvis brukar politiker initiera offentliga åtgärder när marknaden eller andra privata lösningar inte klarar av en samhällsuppgift. Då brukar nationalekonomen säga att vi har ett marknadsmisslyckande, varför offentliga åtgärder är av nöden.

Jag har dock inte, efter idogt letande på nätet, hittat den motsatta termen som man skulle kunna benämna ”byråkratiskt misslyckande”. Alltså en situation där det allmänna inte lyckas hantera samhällsproblem och där andra aktörer får rycka in.

När det gäller Arbetsförmedlingens verksamhet i perspektiv (från 1948) ligger det nog närmare till hands att diskutera ett ”byråkratiskt misslyckande”. Kanske AF rentav gett upphov till detta begrepp? Detta byråkratiska misslyckande förefaller idag de flesta bedömare (fack, socialdemokrater, näringslivsorganisationer) vara ense om, vilket debatten efter Arbetsförmedlings generaldirektörs avgång än en gång vittnat om.

Expressens ledarredaktion gjorde häromdagen en kortfattad sammanfattning av AF-inläggen den senaste tiden.

Slutsatsen är att parterna på central nivå borde utvärdera sina egna insatser på arbetsförmedlingsområdet. Detta som ett svar på Almegas debattinlägg om att låta nya aktörer sköta arbetsförmedling.

Låt mig då lägga till historik till den historielöshet som tycks prägla Expressens ledarredaktion:

Parterna på svensk arbetsmarknad har under fyra decennier skapat egna arbetsförmedlingar för att hjälpa arbetslösa i både privata och offentliga sektorer i jobb. Finns även för anställda i kooperationens led.

Tre miljoner arbetande har idag tillgång till alternativa arbetsförmedlingar där omställningsföretag levererar tjänster dagligen.

När det gäller hjälp till jobb för arbetslösa i Sverige har vi knappast ett marknadsmisslyckande utan snarare det omvända förhållandet, nämligen ett ”byråkratpolitiskt misslyckande”. Åtminstone sedan 1972.

Därför har omställningsbranschens företag växt fram.

Därför har parterna tagit sitt ansvar och skapat egna arbetsförmedlingar.

Därför skapade till och med staten (SIC!) så tidigt som 1990 en egen arbetsförmedling för sina anställda; Trygghetstiftelsen.

Man kan tycka att det är uppseendeväckande att staten som även driver den offentliga arbetsförmedlingen satsar på ett eget trygghetsråd för de statligt anställda.

Och historien slutar inte här.

Så sent som 2011 skapade den kommunala- och landstingssektorn sitt eget trygghetsråd för sina 1.1 miljoner arbetstagare.

Låt oss inte heller glömma kultursektorns trygghetsråd TRS som inledde sin verksamhet redan 1972.

Trots förekomsten av alla dessa konkurrerande arbetsförmedlingar ställer sig Expressens ledarredaktion sig tveksamma till en av dessa, TSL och därmed även de övriga.

Det är snarast historielösheten hos Expressenredaktionen som är tveksam.