Nu krossas myten om bemanning


Av Henrik Bäckström, 13 Jun 2012

göteborgs universitet

Foto: till.l

Jag läste idag en artikel i tidningen Arbetarskydd. Å ena sidan visar den refererade studien att bemanningsanställda har inlärningstid på minst tre månader, får långa uppdrag och kompetensutveckling. Å andra sidan står det att bemanningsanställda får sämre utvecklingsmöjligheter och känner sig otrygga.

Dessa två påstående leder till slutsatsen i rubriken: Nu krossas myten om bemanningsföretagen. Vilken myt krossas? Den att inhyrning innebär mera flexibilitet i kundföretagets verksamhet? Många läsare har sagt till mig att de inte förstår innehållet i artikeln. Jag måste erkänna att det gör jag inte heller.

Den svenska bemanningsbranschen karaktäriseras av långa uppdrag och långa anställningar, till skillnad från andra länder med korta uppdrag och korta anställningar. Detta är en gemensam syn mellan fack och arbetsgivare sedan många år tillbaka. Vi har skapat en svensk modell för bemanning. Att doktoranden kanske inte förstår den är en annan sak.

Bemanningsbranschens funktion i Sverige är ett resultat av:

1. Regleringar i de egna kollektivavtalen – tillsvidare anställning på heltid som huvudregel.

2. Regleringar på arbetsmarknaden i stort som medfört att enkla jobb, med mycket kort inlärningstid, överhuvudtaget inte förekommer på den svenska arbetsmarknaden.

Finessen med den svenska bemanningsbranschen är ju att de fasta anställningar de anställda har i våra medlemsföretag kombineras med garantilön mellan uppdragen. De bemanningsanställda kvarstår i anställning när kundens uppdrag är slutfört och kommer inget nytt uppdrag från samma kund, så går den anställde till nytt uppdrag hos annan kund. Med bibehållen anställning hos bemanningsföretaget.

Så kombinerar vi trygghet i anställning för de anställda, med flexibilitet för kundföretagen. Kalla det flexicurity på svenska om du vill.

Att påstå att trygghet i anställning i bemanningsföretag inte går att förena med kundens behov av flexibilitet är det mest långsökta jag någonsin läst.

Läs gärna min recension av tidigare forskning från samme doktorand. Då jag själv handlett fyra doktorander till färdig doktorsavhandling i både Finland och Sverige ställer jag mig ytterst tveksam till denna avhandling. Innehållet är alldeles för lätt att ifrågasätta. Dessutom är inte artiklarna tidigare publicerade i någon vetenskaplig tidskrift, vilket som regel är minimikravet för en artikel i en sammanläggningsavhandling.