Stafettläkarna får vården att fungera

·
Av Henrik Bäckström, 07 Jun 2012

Kostnaden för inhyrd vårdpersonal är mindre än 1 procent. När man i norr via SVT säger att man ska ”ta strid mot stafettläkare” bjuder man på bröd och skådespel för att dölja att det är billigare att anlita bemanningspersonal än att beordra övertid, och att inhyrda ofta dessutom är enda chansen till vård överhuvudtaget.

I de senaste dagarnas medierapportering om vårdbemanningsföretag har framförts att inhyrning bör minskas eller till och med elimineras. SVT använder parollen ”Kostar miljarder – nu ska stafettläkarna bort” (Aktuellt 6 juni 2012).

Sammantaget framgår att både politiker och andra inblandade tyvärr har väldigt liten inblick i vardagens sjukvård och framför allt kostnaderna. Det är märkligt med denna återkommande rapportering och det felaktiga i att bemanningsvårdpersonal skulle vara upphovet till högre kostnader.

För, som personalchefen på vård- och omsorgsförvaltningen i Helsingborg säger, det är billigare att anlita ett bemanningsföretag än att beordra övertid och det är också bättre ur arbetsbelastningssynpunkt.

Landstingen hade 266 000 egna anställda 2011. 45 000 av dessa var deltidsanställda, 17 000 timanställda. En fjärdedel av landstingens eget folk har alltså en annan sysselsättningsgrad än ”fast jobb”. Förra året var dessutom 17 000 av de anställda helt lediga. Nettokostnaden för vården uppgick till 230 miljarder kronor. Mot detta ställs inhyrning av vårdpersonal för 2 miljarder 2011. Kostnadsandelen är lägre än 1 procent.

Flera ansvarspersoner inom vården har under årens lopp vittnat om att det är billigare att anlita bemanningspersonal än att beordra övertid. För patienter kan faktiskt vårdpersonal från bemanningsföretag vara enda möjligheten till vård. I synnerhet i de glesbefolkade delarna av riket. Men som alla verksamheter måste landstingen givetvis ha kontroll på kostnader och samordna och kontrollera kompletterande verksamhet.

SVT har listat av vilka företag tjänsterna är köpta, och vi konstaterar att precis som vi trott har endast en bråkdel ramavtal – våra medlemmar. Resten är handelsbolag och enskilda firmor utan avtal med landstinget. Man verkar strunta i upphandlingsreglerna och går vid sidan av.

Bemanningsföretagens medlemmar ger en fungerande vård. Problemen kring personal och organisation får man söka på annat håll än hos läkare och bemanningsföretag. I United Minds kundundersökning från 2010 anger över hälften av företagen att om möjligheten till inhyrning skulle begränsas, så skulle de få högre personalkostnader, mer övertid för den egna personalen och en ökning av visstidsanställningar.

Den senaste tiden har framkommit i media att landsting använder nästa lika mycket pengar till andra typer av administrativa konsulter i sin verksamhet, som jag skrev om här på bloggen 17 april. Av vårdbemanningsföretagen får landstingen konkreta vårdinsatser. Varför vill de ta strid mot medicinen om sjukan sitter i landstingskroppen?