Ljusstrimma från bemanningsbranschen

·
Av Henrik Bäckström, 13 Dec 2011

Illustration: Mathias Landefjord

Det finns taxiförare som vill ha 2.000 kronor för en tur mellan Grand Hotel i Stockholm och Arlanda flygplats, helst svart. Se det är en riktigt krälande, äcklig undersida av taxibranschen det. Slutåkt. Nu ska jag kräva fast anställda heltidsförare på jobbet.

Va, 300 spänn svart för en hårklippning? En till bransch med en krälande, äcklig undersida. Förbjud branschen bums.

Nä, jag tänker inte acceptera att bli fotograferad av en springvik som betalar kameror och bil själv och sover med mobiltelefonen och polisradion tejpade vid varsitt öra. Tidningsbranschens krälande, äckliga undersida. Förbjud tidningsbranschen också.

På liknande sätt kan vi avskriva bransch efter bransch, om worst practice ska anses representera hela branschen.

Kristian Ekenberg skriver i artikeln Anteckningar från det helveteshål som kallas bemanningsbranschen i Arbetarbladet att romanen Yarden lyfter på myten om det flexibla arbetslivet och visar dess krälande, äckliga undersida.

Är det verkligen vad Kristian Lundberg gör med sin roman? Eller är det egentligen så att det alltid finns enstaka aktörer i alla branscher som tar genvägar och fuskar och luras? Bemanningsbranschen känner inte igen sig i beskrivningen. Taxi Stockholms förare (som har kollektivavtal) känner inte igen sig i beskrivningen av taxibranschen.

Känner Kristian Ekenberg igen sig i beskrivningen av tidningsbranschen jag just gav?

Bemanningsbranschen är naturligtvis inget helveteshål. Just nu verkar vi snarare vara ljusstrimman i en ganska grå tid. Trots att vi bara utgör 1,5 procent av de anställda i Sverige skapar vi 20 procent av de nya jobben. Vilken bransch slår det?