Vart tog miljonerna för hyrläkare vägen?

· ·
Av Henrik Bäckström, 28 Okt 2011

 Kvinnlig läkare

I pressen ojar sig åter politikerna för de höga kostnaderna för inhyrd vårdpersonal och vill skylla underskott i budgetar på bemanningsbranschen, trots att de själva faktiskt har det riktiga skälet. Carina Åström (s), NU-sjukvårdens ordförande, i Bohuslänningen den 26 oktber i år:
”Vår ambition i budgeten var att minska kostnaderna för bemanningsläkare. Det misslyckades bland annat för att vi har varit tvungna att leva upp till vårdgarantin.”

Jaha, medborgarna var tvungna att efterfråga vård? Inte bra för budgeten.

Redan i augusti i år konstaterade jag i ett blogginlägg att kostnaderna för inhyrd vårdpersonal var omkring en halv procent av den totala personalkostnaden i landstingen. I vår omsättningsstatistik kan vi se att det finns en diskrepans mellan fakturerade belopp från våra medlemsföretag och vad Västra Götalandregionen redovisar som kostnader för bemanningsföretag. Skillnaden är drygt 200 miljoner.

Vi vet att de 200 miljonerna har gått till inhyrning av läkare som jobbar i annat landsting, har egna bolag och hyr ut sig själva när de är komplediga.

Och vi vet att det beror på ett systemfel, och att vårdens allvarliga systemproblem inte är bemanningsbranschens fel. Men det är oerhört bekvämt för landstingen att skylla på oss istället för att ta tag i – eller åtminstone skylla på – läkarna och deras anställningsvillkor. Och budgetmissar, och politikers missriktade sparnit, och på läkarbristen, och på rekryteringsproblemen i landstingen. Till exempel.

Jag vill citera västkustpublikationen TTELA:s webbutgåva från den 28 april i år: ”Trots att antalet anställda minskat jämfört med samma tid förra året är det ökade personalkostnader (i förhållande till budget) som pekas ut som en orsak. Det beror i sin tur på att övertidsuttaget varit massivt och beroendet av stafettläkare kvarstår på oförminskad – eller till och med ökad – nivå. 45 tjänster har dragits ner, helt enligt planen, men eftersom vårdbehovet varit större än man trott har nettot bara blivit 19 tjänster.”

Jag har sagt det förr: Hyrbemanning inom vården spelar en väsentlig roll för att landstingen ska kunna upprätthålla vårdgarantin. Precis som i andra sektorer av samhället är hyrbemanningen en ekonomiskt viktig faktor för att klara av att ge spetskompetens när och där den behövs, utan dyra fasta kostnader.

Men för att medborgarna ska acceptera kostnaderna för inhyrd vårdpersonal krävs det transparens i redovisningen. Så vad har hänt med de hundratals miljonerna?