Svårt att utvecklas för långtidsinhyrda?


Av Henrik Bäckström, 18 Aug 2011

frågetecken

Foto: Valerie Everett

I onsdags publicerade Göteborgs universitet pressmeddelande om en färsk studie som en doktorand fått publicerad i universitets egen skriftserie Arbete och hälsa. Det står bland annat att läsa i Jusektidningen. Jag ställer mig oerhört tveksam till studiens metoder.

Låt mig ge några reflektioner. Jag avgränsar mig här till några metodologiska observationer och återkommer senare med reflektioner på studien i sin helhet.

Rubriken på pressmeddelandet lyder ”Svårt att utvecklas för långtidsinhyrda”. Ingressen lyder: ”Anställda vid bemanningsföretag som tillbringar lång tid vid samma kundföretag har sämre utvecklingsmöjligheter och ser inte att tiden de arbetar som inhyrd arbetskraft stärker deras möjligheter att få fast arbete. Detta eftersom de mer sällan än fastanställda får prova eller lära sig något nytt som inhyrda ute på kundföretagen. Det visar forskning vid Göteborgs universitet”.

Intressant tänkte då jag som av yrkesskäl är intresserad av bemanningsbranschen, men som också av ett annat yrkesskäl då jag som docent i företagsekonomi vid Åbo Akademi är intresserad av forskning.

Jag föreställer mig inledningsvis en studie på en större grupp bemanningsanställda, i olika åldersgrupper som tillbringat en längre tid hos kundföretag. Även en spridning på anställda hos ett flertal bemanningsföretag utförandes arbete i ett flertal kundföretag förväntar jag mig.

Observation 1.

Döm om min förvåning, när doktoranden inledningsvis i artikeln skriver att bristen på offentlig statistik och frånvaron av en egen SNI-kod för bemanningsbranschen har gjort det svårt att bedöma bland annat hur många som jobbar i branschen. Hur detta gått genom den akademiska granskningen kan jag ej förstå. Sedan flera år tillbaka har bemanningsbranschen en egen SNI-kod, nämligen 78.

Observation 2.

I pressmeddelandet framgår att studiens resultat grundar sig på 57 intervjuer. I rapportens metodavsnitt framgår sedan att endast 18 av dessa är bemanningsanställda. Resten är anställda hos kunden; chefer och fackliga representanter. Nåväl. Sedan läser jag vidare och då framgår elva av dessa är under 27 år. Det hade varit intressant att få veta i vilken ålder resten av de sju intervjuade är. Det anges bara att de är äldre än 27 år. Kanske de alla är i 20-årsåldern? Märkligt urval och kategorisering med så många unga när man ska studera långtidsuthyrda. Rimligtvis har inte uthyrda i 20-årsåldern ens hunnit var uthyrda så väldigt länge.

Observation 3.

Min observation ovan att unga inte rimligtvis kan ha hunnit vara uthyrda så länge besannas när jag läser vidare i metodavsnittet. Av de 18 bemanningsanställda, varav de flesta är 20-åringar, har sju personer jobbat kortare tid än ett år (sic). Tre personer till och med mindre än ett halvår. Ännu ett märkligt urval för att studera hur långtidsuthyrda upplever sitt arbete. Vidare har sju anställda jobbat mindre än två år hos kunden och fyra har jobbat 2 – 4 år. Mediantiden för arbete hos kundföretaget är sålunda 13 månader och snittet 17 månader. En studie av långtidsinhyrning, där de uthyrda varit hos kundföretaget i cirka 1 år?

Kontenta.

Underlaget för att säga något om långtidsuthyrdas upplevelse om sitt arbete är fyra personer i 20-årsåldern. Hur kan man som forskare påstå att man på dessa grunder kan säga något om den problematik man studerar? Eller har jag helt missförstått fundamenta i denna studies upplägg?