Debatt om bemanning

· ·
Av Henrik Bäckström, 25 Maj 2011

Foto: Marc Femenia Nobell

Förra tisdagskvällen debatterade jag och TCO:s chefsjurist Ingemar Hamskär bemanningsbranschen i tidskriften Lag & Avtals lokaler. Det blev fullt hus. Fokus för debatten var Bemanningsdirektivet, det EU-direktiv som dels skyddar bemanningsanställda, dels erkänner bemanningsbranschen.

Ingemars käpphäst är att branschens uppdrag hos kundföretagen måste begränsas i tiden. Detta är en intressant kovändning, då den tidigare förhärskande kritiken varit att de bemanningsanställda måste utföra sina arbetsuppgifter på alltför många olika arbetsplatser. Branschen har under årens gång expanderat och också fått längre och mer omfattande uppdrag. Därmed har även de bemanningsanställda, ofta flera tillsammans, fått mera kontinuerliga uppdrag. Men nu är den fackliga problembilden den motsatta: de bemanningsanställda är för länge på en arbetsplats. Aldrig är man riktigt nöjd.

I ett internationellt perspektiv kan vi analysera två huvudsakliga modeller för bemanning. Den ena bygger på korta uppdrag och korta anställningar. Den andra bygger på långa uppdrag och långa anställningar. Den senare modellen har i synnerhet utvecklats på den svenska arbetsmarknaden. Man skulle kunna säga att kollektivavtalen med tillsvidareanställning som huvudregel drivit branschen i riktning mot längre och mera omfattande uppdrag hos kunderna.

Det finns också ytterligare två modeller för bemanning, som blivit aktuella på grund av bemanningsutredningen. Det handlar om en korsbefruktning mellan uppdragens och anställningarnas längd.

Ingemar Hamskär ser tydligen i sin drömvärld helst en tredje modell: korta uppdrag och långa anställningar. Detta innebär av förklarliga skäl ur arbetsgivarperspektiv en svårare kombination och inte heller en självklart positiv modell för de bemanningsanställda.

Alla har vi ju drömmar, så jag ska också passa på att uttrycka min: långa uppdrag och korta anställningar. Denna modell är dock knappast gångbar på den svenska arbetsmarknaden.

Eftersom allting i livet är en förhandling så måste vi mötas någonstans när det gäller bemanningsbranschens funktion och reglering. Jag vill hävda att det sedan länge funnits en tyst överenskommelse som baserats på att bemanningsföretag jobbar för långa uppdrag och facket jobbar för långa anställningar. Denna kombination har legitimerats i våra kollektivavtal.

Ingemar Hamskär har nu, något historielöst, gett sig in i bemanningsdiskussionen och hävdar en modell för bemanning som är helt främmande för oss. Hans krav på korta uppdrag, kan endast leda till krav på korta anställningar. Det var väl inte meningen, eller hur?

Se hela debatten hos Lag och Avtal.