Riktiga jobb i statens trygga famn?

·
Av Henrik Bäckström, 10 Mar 2011

Foto: mynameislasek

Det är märkligt hur svensk arbetsmarknad karaktäriseras och beskrivs utifrån en mängd tyckande och tänkande som oftast utgår från hur det borde vara, och inte hur det är.

Inom flera områden i offentlig sektor förekommer stora andelar av anställningar som inte kan räknas som fasta jobb. Och när anställningar i bemanningsföretag i huvudsak är tillsvidare på heltid, det vill säga fasta jobb. Varför lever då så många i tron att det är tvärtom?

Var fjärde i statens tjänst har inte fast jobb. Inom högskolesektorn är det uppemot hälften av de anställda som inte har fast jobb. Siffrorna är förstås också låga inom landstings- och kommunsektorerna. Lägre än i det privata näringslivet.

Detta förhållande är intressant i den allmänna debatten kring riktiga jobb.

Till exempel när jobbcoachning ska leda till fasta jobb för att räknas. Deltid och visstid räknas inte som riktiga jobb. Men den verklighetsfrånvända utopistiska drömmen om det fasta jobbet finns inte ens i så stor utsträckning som önskat i offentlig sektor. På vilka premisser ska man då mäta en jobbcoach?

Ett annat exempel gäller anställning i ett bemanningsföretag. Arbetsförmedlingen brukar skriva i sina upphandlingsförfrågningar gällande jobbförmedlingstjänster att det är endast arbete på den reguljära arbetsmarknaden som räknas som godkänd prestation. Då räknas inte ens anställning i ett bemanningsföretag till den reguljära marknaden, för att jobbcoachen ska få full ersättning för sitt utförda uppdrag.